"Hej kära dagbok!" nej, jag bara skoja. Hahah! Jag skriver faktist inte dagbok.. Är typ för gammal för de..

Men sak samma. Jag heter Nathalie men kallas Nath, är 18år och bor i London med min mamma och syster, min pappa dog i en flygolycka när han skulle åka hem till Irland och jobba eller vad det va. Jag är barndomskompis med Niall Horan. Han och jag växte upp tillsammans, han var min granne från min 2års dag upp till 12år.. två dagar efter jag hade fyllt 12år flyttade vi till London och då blev jag och Niall tvugna att säga hejdå. Och sen träffades vi aldrig mer!

Jag vet, det var inte hela historian. Fasst ända till *och då blev jag och Niall tvugna att säga hejdå.* det va ju sant men inte att vi aldrig träffades mer.. För det gjorde vi ju.. Det är ju faktist så att han sitter i min soffa just nu och kollar på Is Hockey och har sin arm runt mig, och ibland händer det att han vrider på huvudet och pussar mig på kinden och viskar i mitt öra att han älskar mig! Hahah, vad töntigt det låt.. Men ändå gulligt på något vis!

Okej, men nu tänkte jag berätta hur allt började! Ända från början. Och det hela startade när jag var 2år! Okej så långt tillbaka i tiden tänker jag faktist inte gå, men vi kan säga en vecka innan jag hade fyllt 12år! Alltså var jag 11år och 358 dagar gammal!

Det knackade på dörren "JAG ÖPPNAR!!" det var Stella. Hon öppnade dörren och såg att det va Niall, hon sken upp som solen.

"Heej!" Sa hon

"Hej Stella, är Nathalie hemma?"

"Nathalie, Nathalie kan du aldrig fråga om jag är hemma?"

"Men det är ju alltid du som öppnar så då ser jag ju att du är hemma..?" Han såg fundersam ut, jag himlade med ögonen och gick fram till dörren. Jag knuffade Stella åt sidan och sa:

"Ursäkta trollet du fick se!" Niall skrattade och Stella blev sur och gick..

"Det går bra, är du redo för att gå?"

"Alltid!"

Jag tog min skolaväska och hängde den över halsen. Han och jag går nämligen på samma skola, men inte i samma klass eftersom han är ett år äldre än mig, och han är ju min granne så det är ju smart att ta följe!

Vi prata länge påväg till skolan, bland annat om vad jag önskade mig i födelsedagspresent, jag sa att jag skulle bli glad bara att han kom.

Ungefär 6 timmar senare var jag påväg hem.

Mamma sa igår att när jag kom hem från skolan i dag skulle hon berätta något, jag vet egentligen redan vad det är för jag hörde mamma och pappa prata om det förra veckan, dem trodde att jag och Stella låg och sov, men jag skulle gå ner till köket för att dricka ett glas med vatten.

Och när jag stod i trappan hörde jag pappa säga det, den meningen man inte vill höra, speciellt inte när man har världens bästa kompisar, en pojkvän och det går jätte bra för en i Innebandyn, Ishockeyn och fotbollen.

Ja jag gick i tre olika sporter, man kan säga att jag var en liten utav mångsysslare, eller sportfåne båda passar bra på mig, speciellt när jag var liten, men i vilket fall.

Jag hörde pappa säga

"Vi måste berätta för barnen att vi ska flytta till London,vi kan inte bara vänta tills sista dagen kvar på Irland, och sen bara säga att vi ska åka på semester till London och sen aldrig mer åka tillbaka!"

"Jag vet älskling men, Stella har ju sina kompisar här, och du vet att hon har svårt att skaffa kompisar, och Nath har sin fotboll och ishockey och det, vi kan inte bara flytta från allt det!" 

"Karin (min mammas namn :D) vi måste berätta, jag åker till sverige i morgon och på onsdag när jag kommer så berätta vi för dem när dem kommit hem från skolan."

"Men"

"Inga men nu Karin, vi måste berätta, vi har hållit det inne länga nu" sa pappa i en mild ton och reste sig upp och gick ut från köket.

Jag hade skyndat mig att smyga upp för trappan och gått och lagt mig i sängen igen, jag var inte lika törstig då när jag hade hört vad dem sagt.

När min väckarklocka ringde nästa morgon trodde jag att det var en dröm först men sen förstod jag att det inte var det, och att vi skulle flytta till London, men jag hade inte sagt något till Niall, i fall det inte var säkert än..

Men i alla fall nu var jag påväg hem från skolan.

När jag kom in p gården och gick upp för trappan till dörren sparkade jag av mig skorna vid dörren och gick sen in och hängde av mig den lila adidas väskan och ropade "JAG ÄR HEMMA!" 

"VI ÄR I KÖKET!" hörde jag mamma svara.

Jag gick in i köket där pappa, mamma och Stella satt och åt bullar med mjölk.

Då visste jag att dem skulle säga att vi skulle flytta till London för mamma är inte så duktig på att baka så hon bakar bara när det är något speciellt som ska hända.

Men när hon bakar bullar..

Då komemr alltid något dåligt att hända, det är liksom så typiskt mamma, att baka bullar när något dåligt händer.

"Hej pappa!" sa jag och gick och satt mig brevid Stella, som satt mitt emot mamma och pappa.

"Hej gumman" svarade pappa lågt tillbaka.

"Har det hänt något?" frågade jag och låtssades som inget.

"Jag sa ju till er att jag hade något att berätta för er när ni kom hem från skolan" jag kollade på mamma och tog mjölken och kollade sedan ner på mitt glas och hällde upp lite mjölk.

Stella tog en till bulle och började äta på den.

"Vi vet inte riktigt hur vi ska säga det här.." började mamma, jag och Stella kollade på mamma, Stella visste inget hon heller, jag avbröt henne och sa:

"Men det vet jag, vi ska flytta till London, och ni har vetat om det länge bara det att ni inte har velat sagt det, eller mamma har inte velat sagt det så tidigt, och då har du pappa andvänt det som ursäkt för att ni ska skuta upp det och säga det så sent som möjligt, och jag har vetat om det ett bra tag nu och jag har inte sagt det till något för jag har hela tiden trott att det var en dröm, och att jag snart skulle vakna upp och inse det, men för varje dag som jag vaknar känner jag att det bara blir mer och mer verkligt, och när mamma sa igår att hon skulle säga något idag försökte jag att lugna ner mig själv, för det skulle kunna lika väl vara något annat, men sen när jag kom hem och såg att du hade baka bullar, förstod jag direkt att det inte är en dröm, för hade det varit en dröm hade jag själv kunna hantera den och ändra precis vad jag ville." jag reste mig upp från stolen och började gå ut från köket, när jag stannade upp och vände mig om och sa

"Förresten pappa, ni skulle verkligen gjort som ni sa och säga att vi skulle åka på semester till London och när vi var där att vi aldrig skulle åka tillbaka" jag sa det sista lite lägre och gick sedan ut och tog jackan och satte på mig skorna jag hörde att Stella fråga om det var sant, jag fick en tår i öget men beslöt mig för att gå över till Niall.

Jag hade mobilen i jeans fickan och tog upp den och kollade på klockan, 14.32

Niall slutar 14.40 och det tar ungefär 10 minuter för han att gå hem, så ungefär 14.50 är han hemma.

Jag gick och satte mig vid dörren, ingen av hans föräldrar hemma, båda på jobbet och Greg är säkert kvar i skolan.

Jag suckade och lutade huvudet mot dörren, det kändes som en evighet innan jag såg Niall's huvud sticka upp i ingången.

"Hej Nath, vad gör du här?" en tår rann ner för min kind, Niall såg tydligen det och sprang fram till mig och tog bort tåren med tummen, jag skrattade till, Niall log också.

"Haha egentligen fattar jag inte varför jag skrattar," jag kollade upp i luften och två till tårar rann ner för mina kinder.

"För att flytta har väl aldrig var roligt väl?" sa jag till Niall och kollade ner på honom.

Niall såg ledsen och förvånad ut och sa

"Ska ni flytta?" allt jag kunde gör just då var att nicka, då rann det en tår ner för Niall's kind också.

Niall kollade ner i sitt knä och tog bort händerna från mina kinder,

"Vart?" han kollade upp och kollade nu på mig, jag suckade och sa

"London" han kröp fram och satte sig brevid mig vid husets vägg. 

Vi satt så ett tag och bara kollade ut i inget.

"Jag fattar inte att tjejen jag har varit kär i sedan vi träffas ska flytta.." sa han mumlandes

"Va?" sa jag och låtssades som jag inte hade hört.

"Ehm, jag sa att vi måste nog gå nu om vi ska hinna byta om innan hockeyn börjar" han gav mig ett smile och hans blå,fina ledsna ögon var rödsprängda efter gråt, ändå hade jag inte hört honom, jag nickade och reste på mig.

Vi gick bort mot ishallen där vår hockeyträning snart skulle börja.

____________________________________________________________________

Hoppas att ni gillar den, fortsätter efter 2 kommentarer, och jag vet inte om Niall gick i hockey när han var liten, men nu får han jämt göra det, och det fanns inget tjejlag i hockey det var därför jag gick med killarna, och det fanns heller inget för dem som var lika gamla som Niall så han gick i mitt lag   

Jämt så ni förstod lite :D

Hejj !

Nu tänkte jag berätta vad novellen handlar om för er som inte vet!

Joo det handlar ju om killarna i One Direction, och en flicka som heter Nathalie.

Nathalie är barndomskompis med Niall. Och dom har bott grannar i 10år. Men när Nathalie fyller 12år tvinngas hon flytta med sin mamma och syster till London i England

Niall och Nathalie tvingas att säga adjö.

Efter ett tag har Niall och Nathalie tappat kontakten.

MEN !

När Niall anmäler sig till X Factor, visar det sig att han har riktigt bra röst och kommer vidare och slutar på tredjeplats i ett nytt band med nya vänner ..

Och i slut ändan är Niall & Nathalie vänner igen och kanske mer än så? Plus att Niall är med i ett nytt band, One Direction. Och om du följer serien kommer du få följa Nathalie, Harry, Niall, Liam, Louis och Zayn på deras galna äventyr! ;p